autobiographer

I vår värld är allting indelad i gott och ont. Vi glömmer det som finns där emellan. Siffror har ingen betydelse för vi är lika gamla som vi för länge sedan var. Lika naiva och omogna. Vi får lära oss i skolan, hemma, överallt att svartsjuka är negativt. Svartsjukan är svart målad. Vi ska hålla oss borta från det. Men när jag verkligen tänker igenom det kommer jag fram till att svartsjuka och kärlek går hand i hand. Känslan av att inte räcka till. Känslan av att alla andra är bättre än en själv får våra värld att skaka till. Och viktigaste av allt rädslan för att förlora de vi älskar. Det är rötterna till varför svartsjuka växer och därifrån får den sin näring för att överleva. Svartsjuka är något vi bygger upp. När självkänslan försvinner gör svartsjukan sin debut.