STYRKA
Den viktigaste relationen du har i ditt liv är den med dig själv. För några år sen visste jag inte riktigt vad det innebar. Många gånger har kört säkert för att inte misslyckas på vägen. När jag tänker tillbaks vet jag inte riktigt vad det var som jag var så rädd av. Att misslyckas med mitt eget val eller att känna känslan av att svika andra genom att leva mitt liv på mitt sätt?
Efter högstadiet var det dags att välja gymnasie och program. Jag har alltid varit duktig i skolan och har lätt för att lära mig nytt. Jag fick pris på högstadiet, ett av skolans högsta betyg hade jag. Det var en ära och bekräftelse. Bekräftelse och beröm för all slit, kraft och koncentrationen som la ner på mina studier. Egentligen så gjorde jag bara mitt allra bästa. Vissa dagar mer, andra mindre. Men när mina slutbetyg var i mina händer - så var det inget jag ångrade. Inte för en sekund.
Trots detta fanns det en inombords rädsla hos mig. Oro och panik över att jag inte kanske skulle klara av gymnasiet och inte nå mina drömmar. På grund av den rädslan valde jag det ''enklaste'' programmet enligt andra Sam-Sam. Men under tiden på gymnasiet började jag ifrågesätta mitt val. Då insåg jag att mitt val baserades på osäkerhet och rädsla av att inte räcka till. Det var motsatsen till självsäkerhet. Jag minns den dagen och den känslan. Hur klumpen i magen växte, samtidigt som jag ville bokstavligen kräkas. Det var den vidriga känslan av att inte tro på sig själv, fastän alla andra gör det.
Den kvällen kunde jag inte somna tryggt. Efter den dagen har jag levt på den känslan. Hur jag har börjat tro på mig själv och verkligen har insett att jag klarar av vad som helst. För mina betyg, det är sanningen. Det är inget jag har köpt eller fått som gåva. Det är som jag själv har uppnåt och klarat av på egen hand. Det är ingenting som min pappa har konstruerat eller någon annan. Det är mitt verk!
Efter gymnasiet var jag fast vid mitt beslut - jag sökte till ekonomiprogrammet och kom in på Stockholms Universitet. Mitt förstahandsval. Trots rykten om att det skulle vara svårt. Trots att det skulle vara mycket plugg. För det är ekonomi som intresserar mig. Det har det alltid gjort. Men jag var bara rädd förut. Idag tror jag på mig själv. Tack vare den känslan fixade jag mitt körkort och mitt första jobb.
Den viktigaste relationen du har i ditt liv är den med dig själv. För det är du som avgör hur ditt liv ska se ut. Du bestämmer vem du ska älska. Du bestämmer hur andra ser på dig och vad de respekterar dig för. Det är din beslut och sättet du tänker på.
För några år sen visste jag inte riktigt vad det innebar att vara trygg i sig själv och sina val. Många gånger har kört säkert för att inte misslyckas på vägen. När jag tänker tillbaks vet jag inte riktigt vad det var som jag var så rädd för. Att misslyckas med mitt eget val eller att känna känslan av att svika andra genom att leva mitt liv på mitt sätt?
Efter högstadiet var det dags att välja gymnasie och program. Jag har alltid varit duktig i skolan och har lätt för att lära mig nytt. Jag fick pris på högstadiet, ett av skolans högsta betyg hade jag. Det var en ära och bekräftelse, utifrån. Bekräftelse och beröm för all slit, kraft och koncentrationen som jag hade lagt ner på mina studier. Egentligen så gjorde jag bara mitt allra bästa. Vissa dagar mer, andra mindre. Men när mina slutbetyg var i mina händer - så var det inget jag ångrade. Inte för en sekund. Det var också mitt mål.
Trots detta fanns det en inombords rädsla hos mig. Oro och panik över att jag inte kanske skulle klara av gymnasiet och inte nå mina drömmar. På grund av den rädslan valde jag det ''enklaste'' programmet enligt andra Sam-Sam. Men under tiden på gymnasiet började jag ifrågesätta mitt val. Då insåg jag att mitt val baserades på osäkerhet och rädsla av att inte räcka till. Det var motsatsen till självsäkerhet. Jag minns den dagen och den känslan. Hur klumpen i magen växte, samtidigt som jag ville bokstavligen kräkas. Det var den vidriga känslan, att inte tro på sig själv, fastän alla andra gjorde det.
Den kvällen kunde jag inte somna tryggt. Efter den dagen har jag levt på den känslan. Idag jag har börjat tro på mig själv och har verkligen insett att jag klarar av vad som helst. För mina betyg, det är sanningen. Det är inget jag har köpt eller fått som gåva. Det är något jag själv har uppnåt och klarat av på egen hand. Det är ingenting som min pappa har konstruerat eller någon annan. Det är mitt verk!
Efter gymnasiet var jag fast vid mitt beslut - jag sökte till ekonomiprogrammet och kom in på Stockholms Universitet. Mitt förstahandsval. Trots rykten om att det skulle vara svårt. Trots att det skulle vara mycket plugg. För det är ekonomi som intresserar mig. Det har det alltid gjort. Men jag var bara rädd förut. Idag tror jag på mig själv. Tack vare den känslan fixade jag mitt körkort och mitt första jobb.
Idag lever jag på känslan av att tro på mig själv. Oavsett vad. För det värsta som kan hända är att man bara misslyckas. Med tillräckligt stark vilja, existerar inte misslyckande.
För några år sen visste jag inte riktigt vad det innebar att vara trygg i sig själv och sina val. Många gånger har kört säkert för att inte misslyckas på vägen. När jag tänker tillbaks vet jag inte riktigt vad det var som jag var så rädd för. Att misslyckas med mitt eget val eller att känna känslan av att svika andra genom att leva mitt liv på mitt sätt?
Efter högstadiet var det dags att välja gymnasie och program. Jag har alltid varit duktig i skolan och har lätt för att lära mig nytt. Jag fick pris på högstadiet, ett av skolans högsta betyg hade jag. Det var en ära och bekräftelse, utifrån. Bekräftelse och beröm för all slit, kraft och koncentrationen som jag hade lagt ner på mina studier. Egentligen så gjorde jag bara mitt allra bästa. Vissa dagar mer, andra mindre. Men när mina slutbetyg var i mina händer - så var det inget jag ångrade. Inte för en sekund. Det var också mitt mål.
Trots detta fanns det en inombords rädsla hos mig. Oro och panik över att jag inte kanske skulle klara av gymnasiet och inte nå mina drömmar. På grund av den rädslan valde jag det ''enklaste'' programmet enligt andra Sam-Sam. Men under tiden på gymnasiet började jag ifrågesätta mitt val. Då insåg jag att mitt val baserades på osäkerhet och rädsla av att inte räcka till. Det var motsatsen till självsäkerhet. Jag minns den dagen och den känslan. Hur klumpen i magen växte, samtidigt som jag ville bokstavligen kräkas. Det var den vidriga känslan, att inte tro på sig själv, fastän alla andra gjorde det.
Den kvällen kunde jag inte somna tryggt. Efter den dagen har jag levt på den känslan. Idag jag har börjat tro på mig själv och har verkligen insett att jag klarar av vad som helst. För mina betyg, det är sanningen. Det är inget jag har köpt eller fått som gåva. Det är något jag själv har uppnåt och klarat av på egen hand. Det är ingenting som min pappa har konstruerat eller någon annan. Det är mitt verk!
Efter gymnasiet var jag fast vid mitt beslut - jag sökte till ekonomiprogrammet och kom in på Stockholms Universitet. Mitt förstahandsval. Trots rykten om att det skulle vara svårt. Trots att det skulle vara mycket plugg. För det är ekonomi som intresserar mig. Det har det alltid gjort. Men jag var bara rädd förut. Idag tror jag på mig själv. Tack vare den känslan fixade jag mitt körkort och mitt första jobb.
Idag lever jag på känslan av att tro på mig själv. Oavsett vad. För det värsta som kan hända är att man bara misslyckas. Med tillräckligt stark vilja, existerar inte misslyckande.
