autobiographer

Livet är grym och förtär allt som kommer i vägen. På bekostnad av andra har våra själ glömts bort. Våra hjärtan har stelnat, lik kalla stenar som blir sköljda med de iskalla vågorna. Vi existerar endast i minnet på er. Vi finns någonstans i bakhuvudet. För att ni har valt att leva ert liv med andra. Valt att prioritera andra före än oss. Nu tvekar jag på livet och ibland frågar jag mig själv vem den vuxna egentligen är. Det är suddigt numera.

Livet handlar om att ge och ta. Dock finns det många som endast vill få. Inte bara materiella ting och förmögenhet. Utan även kärlek, respekt och omtanke i stora mängder. Men för att få kärlek måste man förtjäna det. Karma. Så som man behandlar andra, kommer man själv att bli behandlad. För att jag har visat kärlek och respekt. Jag ringer på avstånd och jag delar med av mina känslor och ibland även det djupaste. Men vad har jag fått tillbaka? Jag har blivit bort prioriterat och glömd. Jag måste liksom lära mig det där. Förstå vem som sliter för mig. Vilka som väljer mig. Och glömma resten och sluta ödsla min enegi på människor som aldrig skulle göra detsamma för mig.