autobiographer

Oftast bryr jag mig inte. Men när jag väll gör det, gör jag det av hela mitt hjärta. Det gör säkert alla andra också. Det finns tre starka pelare i livet. Vänskap. Förhållanden. Familj. Alla dessa tre handlar om att ge och ta. Alltid. Dem ska prioriteras och värderas. Annars har vi förlorat. Då är vi alla förlorare. 

Vi alla är väldigt olika. Jag uppfattar mig själv som en snäcka. Ibland är jag helt instängd. Ibland är jag en väldigt öppen person. Jag vill alltid finnas där och hjälpta till. Men alla människor vill inte finnas till och alla vill inte vara öppna. Jag väljer mina diamanter bland alla stenar utifrån mina värderingar och normer. Man jag vill även visa respekt och förtjäna det tillbaka. För hur skulle jag kunna vara vän med någon som inte uppskattar mig? Just detta torterade min värld, för drygt ett år sen. Jag insåg att min barndomsvän, min bästis och hon som jag älskade lika mycket som min syster inte uppskattade mig. För jag kommer aldrig kunna vara vän med någon som inte kan ge tillbaka. Det är ingen vän i mina ögon. Därför sökte jag mig till andra människor. 

Vi alla måste inse sanningen. Det ligger i människans natur och det är så vi handlar. Sanningen är att, varje individ. Varje människa kommer alltid prioritera sig själv i första hand. Egoism. Kanske inte i alla beslut. Men alltid i slutändan. Man gör allt för att man själv skall må bra. Skratta och leva. Så är det och det är sanningen. Därför har jag börjat se mig omkring och insett vilka som offrar för mig. Dem tar jag för givet. Men människor som stjäl energi och kärlek av mig har suddat bort ifrån mitt liv. Dem är helt enkelt inte värd mig, min kärlek eller min tid.