autobiographer

Att se dig rakt framför mig men ändå inte titta på mot dig. Själv, vet jag inte vad som är värst. Att inte höra din röst eller höra din röst. (?) Medveten är jag om att vi inte träffades varje dag. Men jag uppskattade de gångerna. Varje gång. Varje dag, varje ögonblick, varje sekund påminner mig om dig. Precis som om jag har blivit ovän med en del av mig själv. Jag har förlorat en del av mig själv, den speciella delen. Jag fortsätter gå, hela vägen ensam. Som sagt inget/ingen varar för-all-tid. Jag lämnar nu allt, jag går min väg. Du gjorde fel, det är ditt fel att vårt band klipptes itu. Idag har du endast dig själv att blama.