autobiographer

Har du någon morgon vaknat upp och känner den där smärtan. Smärtan som får dig att känna att alla avskyr en. Nu kanske jag är grov. Men att inte få dagligen se ett leende flasha eller höra någon säga ''hej''. Det blir tungt i längden. Det känns nästan som det är det enda man går på - nuförtiden. Men jag tror att alla någon gång har sin dag, då man känner sig ömtålig och rädd för att förstöras. Men det blir mycket bättre med en kram från den enda personen jag behöver för att överleva - min mamma.