ARMY GIRL
Jag vet fortfarande inte vad som är svårast, att lämna eller bli lämnad. (?) Jag lämnar, jag krossar drömmar och framtiden dock skyller jag på min förbannade tillit. Jag ser det som något naturligt, efter att ha blivit sviken, fått falska förhoppningar och skrikit så högt att alla hör - men att ingen vänder sig om. Då vet du vad jag pratar om. DU vet också hur jag känner.
Jag lämnar, jag visar inga känslor, bara den starka roboten som varken torkar tårar, saknar och struntar helt fulltständigt i vad alla säger om innebörden av kärlek, egentligen. Jag visar den där modiga, starka och känslokalla flickan. ''Det är JAG.'' Visst!? Jag lämnar, men med smärtan i mitt hjärta men det är inget jag visar. Det håller jag bara för min skugga och ensamhet. Jag vill inte visa den modiga, starka och sårbara flickan.
