STRANGER
Har du någonsin upplevt känslan av att titta på en bild av dig själv och det enda du ser är en främling? En individ som dog för många år sedan. Det finns inga spår av den människan. Endast suddiga minnen du helst förtränger bort. Plötsligt. En dag när du ser den där människa som påminner dig om ditt förlutna. Både det fina och det fula. Det som du helst vill glömma är det fula. Hur många av andra människors liv har vi varit i? Var vi en del av någons liv när människans drömmar gick i uppfyllelse? Eller var vi där när deras drömmar föll isär och dog? Försökte vi tränga in oss i någon annans liv för vi trodde på att det var ödets vilja? Eller blev vi överraskade över att plötsligt en dag befinna oss i ett främmande rum - fullt av främmande ansikten? Tänk bara. Du skulle kunna vara en stor del av någon annan människas liv bara om du prioriterar det.
