autobiographer

Ibland har jag trott att det är fel på andra. Dem som blir förälskade i sådana monstrar som bara sårar en. Jävla idioter tänker jag alltid. Hur kan man utsätta sitt hjärta för sådan smärta? Vad har dem för hjärta, egentligen? Tycker dem det är kul? Hur kan man låta det gå så långt redan från första början - när man vet att idioten beter sig som skit? Vilka idioter. Ni förtjänar ingen kärlek. Inte för att det finns något överhuvudtaget som heter äkta kärlek. Bara något påhitt - precis som spöken. Det finns ingen äkta kärlek. Aldrig någonsin har jag trott på det heller. Herregud, det är inte fel på er. Det är fan fel på mig.