FALLING SLOWLY

För allra första gången finns det ingen barmhärtighet i dina ögon. Nu slår och piskar den kalla vinden mitt ansikte. Nu är du borta och jag är hjälplös. Att drömma är aldrig bra. Det är svårt att fejka ett leende när jag vet att mitt inre har fallit isär. Du ser mig inte på det sättet som jag önskade.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback