FALLA FRITT

Jag kan lova och jag kan varna att det här är ingen vacker inlägg. En tanke som har lekt kurragömma i min hjärna. Tanken har gömt sig, visat sig och sedan glömt. Men nu faller jag fritt.


När jag var liten, oskyldig och naiv. Då gick jag på allt som de vuxna sade. Jag såg upp till de för de var äldre och kunde sådant som jag inte kunde. Ni vuxna var härskarna i min värd, ni var de mäktiga som styrde och ställde. Ni hade tjocka buntar med pengar i plånböckerna. Ni gjorde aldrig fel, ljög aldrig och ni svärde inte heller. Ni var min djupa trygghet. Största kärlek. Men idag befinner jag mig i ett stadie där jag är ''på väg mot vuxen livet''. Idag har jag lika stor ansvar och rätt som er. Ni måste låta mig styra och ställa. Höra på vad jag har och säga. Vad jag vill göra.


Efter många år vet jag att det inte är åldern som avgör om en människa är vuxen. Ni förtjänar inte någon titel eller beröm. För att fortfarande har ni det omogna personligheten som ni ägde under ungdomen. Många gånger undrar jag hur ni tänker och resonerar. Hur bedrövligt ni beter er som allmänna individer. Speciellt vissa män. Hur kan ni var så jäkla stolta. Er stolthet får mig att spy. Ni är inga förebilder - aldrig någonsin vill jag bli som ni.
Ingen är perfekt, inte heller vuxna. Men varför ljuga? varför dölja? varför smyga? Att ta ansvar borde vara självklart för er med familjer. Älska mig för den jag är inte för vad jag presterar. Se till att barnen mår bra. Det är ert viktigaste jobb.

Och du. Jag är så jävla trött och less på att fråga något och få ett kortvarigt svar. Aldrig sanningen. Trött på dina dåliga ursäkter. Det handlar inte alltid om bara er. Det handlar lika mycket om vårt liv. Ta ansvar. Bli den man jag vet att du är. Ta tillbaka mig. Jag är värd dina pussar på pannan. Jag är värd dina djupa kramar. Jag är värd din värme och famn. Jag kan inte beskriva med ord hur viktig du är. Jag ber dig. Hämta tillbaka tryggheten och kärleken som vi en gång levde sida vid sida. För snart är min och din dyrbara tid över.

Om du inte kan ta mig när jag är som sämst då är du inte heller värd mig när jag är som bäst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback