APOLOGIZE&FORGIVE
Det svåraste men kanske det viktigaste som jag har lärt mig av vårt misstag är att släppa taget ibland. Det var mitt fel att hålla dig i handen när det var oväder. Skydda dig från stormen och istället lära dig att fokusera. Att få dig och lyssna på ditt hjärta och känna efter om det var verkligen värt det. Att kämpa och slita för ingenting. För i slutändan var det ingenting. Inget att sakna. Inget att gråta över och absolut inget att älska. För att älska krävs det två, inga genvägar. I kärlek finns det inte kanske. Man kan inte bara älska. Känslan av att känna att du duger och att blir älskad tillbaka. Det är äkta och det är sanningen. Tredje gången gillt, antar jag. Ibland spelar det ingen roll om hur mycket du älskar någon. Att släppa taget och låta någon annan göra sitt misstag. Gå raka vägen mot stormen. Även om det är upprepande. Ibland måste personen förstå det själv.
Det handlade inte om att inte vilja komma i andra hand eller lukten av avundsjuka. Så låg tänkte jag inte om dig. Och du känner tydligen inte mig. För du vet att jag är rakt på sak. Istället för att fråga mig drog du förhastade slutsatser som inte ens var förklarade.
Mitt misstag att inte vara helt säkert på det jag sade och mitt fel att lita på någon överhuvudtaget. Jag vet att jag gjorde fel. Just nu finns det inget kan göra. Jag har gjort det jag har kunnat och var skyldig för. I vänskaplig förlåtens namn erkände jag.
Ditt misstag är att baktala mig. Döma och förolämpa mig. Och fortfarande tycka att det är okej. Fortfarande är du för stolt för att erkända ditt misstag. Det är din största svaghet.
- Kom ihåg vårt. Inte mitt och inte ditt. Vårt.
