autobiographer

Ibland saknar man det så fruktansvärt mycket. Hur mycket det än gång i tiden gjort ont. Spelar ingen roll vilket djupt ärr den har lämnat efter sig. Svårt att leva med - svårt att leva utan. Det är du. Dina misstag och ditt fula spel får mig att kräkas. Likafullt finns det något djupt och vackert någonstans hos dig. Jag ser på människan som en blomma, lika skör och känslig. Du är sådan som måste grävas på djupet för att lära känna. För att begripa dig. Jag grävde och jag fann min sköraste blomma. Rädd för blomma och visa sin riktiga färg. Dock besegrade rädslan. Rädslan för att överge din popularitet. Du valde att inte svika din publik - din omgivning. Ändå gav jag inte upp. Det sägs att man får en chans i livet. Jag gav dig två och du sumpade dem båda. Idag förlorade jag dig bland folket. Nu kan jag inte ersätta det förlorade.