autobiographer

Imorgon börjar skolan. Inte grundskolan. Inte högstadiet. Inte gymnasiet. Stockholms Universitet. Underbart att inte behöva ta blåbuss 172 mot Skarpnäck. Att inte få kliva in genom samma dörr och möta alla bekanta ansikten som för tre månader sen. Skönt men ändå lite synd. För vissa av dem har jag kommit väldigt nära. Men livet känns underbart. För tanken av att inte behöva gå upp och ner för trappor till lektionssalar gör mig nöjd och glad inombords. Mitt liv i gymnasiet är en historia, jag har gjort mitt. Konstigt att jag snart är 20 år gammal och att mina tonårs perioder är över. Tråkigt att jag inte kan skylla på mina hormoner, haha! Men ska bli skönt att bli självständig. Dock kommer jag aldrig kunna släppa min barnsliga sida. Aldrig sluta ropa på mamma när jag inte hittar något i mina lådor. Det är berg säkert. Hösten är på väg och jag kan inget än välkomna den med öppen famn. Livet går vidare och det ska häftigt att läsa det man älskar och börja något nytt. Förresten, ska köpa ett gym kort. Just nu sliter jag med körkortet. Provkörning 3 September. 

Fan vad livet ska bli härligt när jag pluggar på: